Lovö kyrka med några runstenar
efter långväggen
 Lovö kyrkas äldsta delar anses vara från slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet. Möjligen har dess torn ursprungligen varit avsett för försvar. Till långhuset anslöts en absid direkt utan kor -mycket ovanligt -och även i övrigt är kyrkans byggnadshistoria mycket mångskiftande och intressant. Det anar man knappast av den lilla gråstenskyrkans yttre idag. Dessutom kompletterad med ett på 1600-talet tillbyggt stort gravkor ritat av Tessin d ä. Eftersom Lovö kyrka alltid har varit "kungsgårdskyrka" -även efter det Drottningholms kapell kom till -är det naturligt att den i högre grad än andra har försetts med kungliga gåvor. Den största var väl själva prästgärden som drottning Ulrika Eleonora d y skänkte till församlingen jämte en mängd silver och textilier, samt att hon bekostade tornspiran. Gustav IV Adolf lät som ung kronprins bygga en fin liten orgel 1787 -den har nu via Sånga kyrka hamnat i Skå kyrka på Färingsö. Bland de nyaste kungliga gåvorna är ett antependium och predikstolskläde egenhändigt broderade av Gustav V. En stor del av kyrkans medeltida inventarier finns nu i Historiska museet och senare dyrgripar i Nationalmuseet. Eftersom här inte heller har funnits några medeltida målningar -änglarna, i fönsternischerna är från 1600-talet -gör Lovö kyrka inte intryck av att vara så gammal som den faktiskt är. Utanför kyrkan står nu flera runstenar. Några av dem har suttit i tornets väggar, andra har stått invid kyrkan eller flyttats hit. Två har tydligen varit gavelstenar till en stenkista från missonstiden då den första kyrkan byggdes här. Utanför kyrkogårdsmuren vilar i en kulle med obelisk ritad av Jean-Eric Rehn två av Gustaf III:s lärare och goda vänner, Olof von Dahlin och Samuel Klingenstierna.

Runstenar vid Lovö kyrka

No. 46. Runstenen fanns på 1600-talet utanför Lovö vapenhus dörr. Försvann på 1800-talet då vapenhuset revs och återfanns 1935 på sin gamla plats.
Texten lyder: Molmger och ... reste sten ... efter moder. . .

No. 47. Nu i Drottningholmsparken. Funnen i Lovö kyrkovägg på 1860-talet. Bröts då ut ur kyrkomuren och flyttats till en ganska undanskymd plats i närheten.
Texten lyder: "Torgils och Silmjut de reste stenen efter Vig, sin fader."

No. 48. Runstenen har suttit inmurad i kyrkans grundmur pa södra sidan, påträffades 1932 och restes vid vägskälet strax utanför sydöstra hörnet av kyrkogården.
Texten lyder: "Illuge lät resa stenen efter Tingfast sin son ... fast efter sin broder."

No. 49 och 50.Båda har legat som hörnstenar under kyrkotornets norra hörn och upptäcktes 1935. Tornet har tillhört äldsta stenkyrkan på platsen. (Ingen ålder finns men den torde härröra från 1180.) Ristningarna är äldre än kyrkan och har troligen stått på kyrkogården kring den träkyrka som funnits på samma plats som stenkyrkan.
 
  Mälaröarnas Anslagstavla
www.malaro.com